Idag har vart en jobbig dag rökmässigt. Hade folk omkring mig inte vetat om att jag håller på med avgiftning så hade de väl börjat fråga när den lille ska komma ut...

 

På tal om avgiftning. En halvtimme innan jag slutade idag fick jag frågan om hur det går för mig. Ja, tack bra svarade jag, varpå jag fick höra kommentarer som i min precis-slutat-röka-och-jag-är-fortfarande-extremt-skör värld fick mig att koka över:

 

"Åh, du är så duktig!! (här ler jag fortfarande) Det är ju så OTROLIGT äckligt med de som röker (okej...)

"Ja, tänk att folk drar i sig sånt gift! (Ja för det har ju inget med ett beroende att göra...) Bra att du har slutat!"

"Ja, du vet min farfars far dog i......(här stängde jag av mina öron så mycket jag kunde, är det meningen att detta ska peppa mig?!).. så det är så kul att se att du slutat". (Ja för det är ju liksom bara att sluta sådär, inte alls svårt).

"Precis, ett gift är vad det är." (och den lilla, lilla detaljen att det innehåller nikotin)

 

Jag fortsatte faktiskt att le. Men jag frågade om det var någon av dem som någonsin rökt och skapat sig ett nikotinberoede. Nej det var det förstås inte. Jag ville fråga om de någonsin mött någon rökare som inte vet att det är farligt att röka. Det står ju för fan på paketen! Det handlar inte om det, det skulle lika väl kunna vara radioaktiva ämnen i cigaretter (eller överdriver jag kanske nu igen?), man hade rökt ändå för att kroppen, hjärnan och själen skriker efter nikotinet.

 

Det tar ungefär tre månader (självklart individuellt) att skapa ett nikotinberoende, det är det tredje mest beroendeframkallande ämnet. Före ligger två sorters droger som jag inte brytt mig om att komma ihåg namnen på.

 

Vill ni veta vad som händer med en rökare (eller exrökare) när man blir arg? (Nikotinreceptorerna i hjärnan känner av "svagheten" man får och ser en liten chans att få nikotin). Påväg hem sökte jag i min väska efter en tändare (som jag isåfall skulle använda som ett tecken på att "ja, nu är du så upprörd så det är helt okej att ta dig en cigarett för det är det du behöver för att lugna dig"). Naturligtvis hittade jag en tändare, tog plånboken i handen och gick förbi affären. Jag vände mig inte om. Det är inte värt det.