tajming.

Fan va irriterad jag kan bli ibland. Jag tänkte åh, va skönt att jag är helt ledig i helgen. Inget jobb och inget annat inbokat! fan va nice! Tills jag kom på att enda anledningen till att jag gjort mig ledig i helgen är för att jag ska skriva högskoleprovet imorgon. Och ledig? nej, efter högskoleprovet imorgon ska jag med mina sista krafter ta mig hem till min säng och begrava mig där. Har redan planerat att se Legally blone (en av mina favoriter!) med stjärnpåsen som jag såg i skåpet idag :O Så fri och ledig kändes plötsligt avlägset. Fan.
 
Ska packa ner min lilla väska så jag slipper det imorgon. Jag är även tagit mig friheten att uppdatera högskolans "ta med"-lista.
-nässpray (om jag inte blir röksugen av mentol-sprayen?)
-ipren
-5 rullar toapapper till proven för snytning (eller något liknande)
-halstabletter (om jag hinner köpa innan)
-vatten
-honungste på termos (om jag hade orkat fixa det)
 
Hoppas ni känner hur pepp jag är. Detta var ändå mitt motivationstal.
 
 
 
 
 

mjukis.

Jag har ett viktigt ämne att ta upp. Mjukisbyxor. Det går inte en dag utan att jag använder dem; när jag kommit hem från jobbet, när jag har badat/duschat, när jag ska ner med sopor eller ner och hämta katterna på kvällen. Underbara mjukisbyxor. Här hemma delar vi på ett par som knappt sitter ihop. Det är hål i högerfickan och stora hål vid båda hälarna. Ändå går vi fram till varandra och "tar" byxorna om man anser att man behöver de mer än den andra. (ja, jag blev precis byxlös då grabben skulle laga mat).
 
MEN. Jag fick en uppenbarelse när grabben för 5000 gången frågade varför jag inte köper egna (ja, vems byxorna är från början är ett hett ämne här...) när jag svarade: "för då måste man gå i någon sport".
 
DÄR HAR NI DET. Mjukisbyxorna med stort M växer inte på träd - iallafall inte i affärerna. Nej, dessa måste man gå i någon sport, vara medlem i någon klubb och betala överdrivet mycket för för att få! Jag vill inte ha några rosa eller gråa mjukisar som är tajta med sexy-text i röven.
 
Så... jag kan väl bara be er att önska mig lycka till i kampen om mjukisbyxorna här hemma.
 

slentrian.

Nu är jag vaken och det är en stor dag idag. Idag fick min sambo reda på vad min blogg hette, så om du är här nu -Hej älskling! ;)
 
På tal om... Vad säger ni när ni svarar eller lägger på ett samtal? Jag säger puss. Även sagt puss till chefen en gång och hoppats att hon inte hörde vad jag sa. Hon sa inget iallafall.. När jag och grabben pratar i telefon behövs ett "puss puss" innan vi lägger på. Också märkligt. Jag är inte så mycket för att prata i telefon och tycker att ett samtalt ska vara effektivt medan grabben gärna drar ut på det och tar upp livsavgörande frågor. Ändå behöver jag detdär "puss puss" innan jag får lägga på, så ibland har jag själv sagt det ett flertal gånger, men hänger kvar i luren för att få ett svar.
Grabben är lik sin far. Det märks speciellt i telefon. De kan prata om all möjligskit och till och med ha vart lite småarga på varandra, men de avslutar likt förbannat varje samtal med "ah, då säger vi så, H-e-e-e-j med en tillgjord "på-väg-att-börja-skratta-röst". (Detta är han själv inte medveten om... :P)
 
whats up med det liksom? Om jag hade dissat så hade detta vart en sån sak som hade vart med där.
 
 
puss puss

tand.

Hej..
 
Lite smått ledsen idag. Jag har insett att jag måste ringa tandläkaren. Jag har inget emot att gå till tandläkaren (jag är en sån som borrar utan bedövning), men jag har något emot MIN tandläkare.. Det är en annan historia som jag förmodligen inte borde skriva här.
 
Men min tand gör ont, har väl hål förmodligen (aldrig haft så vet inte riktigt hur det känns men som min egen proffsläkare är jag ganska säker på det). Ett av mina starkaste argument för det förutom att det gör ont är att det är på det stället i munnen som jag alltid lägger suggodisar... ;)
 
Dessutom insåg jag att min gratis-tandläkar-tid går ut den sista december. (gratis till och med året man fyller 22). Det är lika bra att ringa nu för känner jag min tandläkare så vill hon hellre att jag ska betala för mig och kommer att försöka dra ut på det..
 
huh.

dimman.

Godnatt/godmorgon.
En riktig skitnatt verkligen, jobbvis. Eller nej, egentligen inte bara jobbvis men mitt humör gjorde att jag inte riktigt kunde hantera alla fulla, "roliga" och självgoda människor. Få folk var ute också, lönerna verkar vara slut tidigare än de brukar...
 
Om det är någon som nu undrar hur man ska, och inte ska bete sig framför en vimmelfotograf..Varsågoda.
  • Ge fan i att röra min kamera.
  • Ge fan i att röra min kropp.
  • Ge fan i att vinka dit alla du känner på krogen, det tar tid.
  • Ge fan i att peka på din vän och säga "HEN vill va med på kort". (ofta kan den säga det själv, och ofta vill den inte det).
  • Ge fan i att tro att jag är där som personlig porträttfotograf och nöj dig (efter 3 kort) även om din arm ser tjock ut. Detta tar ocskå tid.
  • Ge fan i att stoppa fram ölflaskor, fingrar, huvuden eller annat framför kameran. Tar extra tid.
  • Ge fan i att skrika "nej för fan, dra åt helvete!!!" när jag snällt frågat om du vill vara med på kort.
  • Ge fan i att vifta med dryck över min kamera på "skoj".
  • Ge fan i att knäpp upp gylfen och visa röven när jag snällt frågat om du vill vara med på kort. Detta tar tid.
  • ....
Jag kan hålla på i evigheter.... Är du intresserad av fler "ge fan i"´s så maila mig på HAHANOTSOMUCH.com
 
Det värsta av allt är.. Att när jag var 18 fyllda (...) och kung i baren flera gånger i veckan, tror ni att någon hade berättat detta för mig?!. Jag var nog värst..
Jag köpte föresten ett paket cigaretter inatt. Tog två. Slängde resten. Ångrar mig. Men även om det är en dålig ursäkt så har kvällen vart skit på många sätt.
Nu ska jag sova. Imorgon blir det marknad!
 
....and the tigers come at night...

ensamstående 50barnsmamma.

En sak som jag har tänkt på. Jag arbetar ju bland annat som städerska. kanske har jag ett bra städerskajobb, då jag är på samma ställe heltid. Men sedan jag började jobba har jag alltid stött på samma reaktion när jag berättar vad jag jobbar med.
-aha.... men det är ju ett jobb iallafall.
va? Ja, det är fan i mig ett jobb. Om arbetsuppgfiterna är roliga eller inte är väl var och ens ensak. Åsikter om en matematiklärares yrkesval eller läkares kan också uppfattas olika roligt. Men inte fan säger man väl till en läkare att ja, det är ju ett jobb iallafall.
 
Så. Det handlar om att som städerska är man långt ner i näringskedjan. Varför? Det finns de som arbetar som lokalvårdare som har högre utbildningar än en högtuppsatt höna som glidit in på bananskal och kontakter.
 
Jag är iallafall stolt över att ha ett jobb att gå till. Jag är stolt över att kunna köpa mat för mina egna pengar. Jag är stolt över att kunna betala en hyra med egna pengar och framför allt är jag stolt över att kunna gråta över att MIN lön är slut. Inte fan bryr jag mig om att jag städar större delen av dagen för att få den.
 
Jag tror att alla hade mått bra av att arbeta som städerska, iallafall ett tag. (för nej, JAG tycker inte heller att det är toppenkul). Men lärdomen och framför allt hur tydligt det blir att man är just "städerska" har iallafall gett mig ett helt nytt perspektiv på samhället. Personen som arbetae innan mig sa att man helst inte skulle äta mat tillsammans med de andra på kontoret, utan gärna vänta till köket var ledigt. Detta var år 2010. År 2012 kommer gäster på kontoret i alla åldrar, som ser åt mig men inte hejar för att sedan fjäska upp sig och bedrömma cheferna för hur fräscha och fina lokalerna är.
 
Men nej, jag har aldrig accepterat det och kommer inte göra det heller. JAG hejar, JAG äter vart fan jag vill. Jag tar för mig och bestämmer mycket på min arbetsplats. Jag är en "ensamstående 50-barns mamma" och jag tänker inte smyga omkring i kulisserna. Och vet ni vad, jag är omtyckt.
 
Nästa gång ni ser en städerska, eller någon annan yrkesgrupp som samhället ser ner på. Säg hej. Säg tack. Säg KUL att du har ett arbeta.
 

busschaufförer..

Hejhej!
 
Innan jag bränner av ska jag berätta att träningsvärken är värre än igår. Jag var inte långt ifrån att missa bussen imorse för att det tog ungefär en kvart för mig att gå ner i trappan!
 
MEN. Busschaufförer. Jag är faktiskt smått besviken på endel av dem. Jag är en av de som tror att jag aldrig åker buss och att det därför är onödigt att köpa ett busskort. De FÅ gånger jag åker buss betalar jag med sms-biljett. (Till saken hör att jag åker i princip buss 5 dagar i veckan...hehe)
Hursomhelst, varje gång jag ska fram och vifta med mobilen möts jag av en trött tvåsekundersblick och en halvlam nick som förmodligen betyder att jag kan gå in och sätta mig. Varje gång blir jag lika irriterad, för har jag lagt ut lite över tjugo kronor för att köpa en sms-biljett, då vill jag fan i mig att de ska läsa mitt sms också. Gärna i flera minuter så att jag liksom får lön för mödan.
 
Min gräns nåddes igår. Idag höll jag fram ett gammalt sms. Jag fick en trött tvåsekundersblick och en halvlam nick som förmodligen betydde att jag kunde gå in och sätta mig och min dag var gjord. RÄTT ÅT ER!

ONTDETGÖRONT.

Tränade bodypump igår. Det där med gym är egentligen inte riktigt min grej, jag gillar inte riktigt grejen med att känna hur jäkla cool man ser ut som tränar samtidigt som jag ser en bortkommen figur i speglarna med skakiga armar och ben för att bara sekunden senare inse att det är jag själv. De säger att jag måste utnyttja mitt träningskort nu när jag äntligen har köpt ett. Jag känner hur "muskel" för "muskel" dör för varje timme som går, och nu hoppas jag bara att jag har tillräckligt mycket rörelseförmåga när arbetsdagen är slut för att kunna ta mig hem..
RSS 2.0