Så. Nu är högskoleprovet gjort.

 

Jag tänker att fortsätta att kalla mig rökfri... i helhet. Efter första delprovet kom rökspökena. Vet inte om det var pressen, stressen eller vanan att på 20 minuters pausen gå ut och röka. Men jag sprang till kiosken på första rasten. Jag kände att jag kan inte sitta och tampas med rökspökena nu, då. Jag hade annat att fokusera på och ville inte bli distraherad av att jag är röksugen. Jag vet ju att det jag slåss mot nu är vanan och att mitt behov av nikotin har försvunnit för flera dagar sedan. Men jag lät vanan vinna. Innan lunch slände jag paketet för då hade även delen av mig som håller fast vid vanan insett att det bara är onödigt att riskera att jag börjar igen.

Men jag tänker kalla mig rökfri ändå. Jag ser inte något av mina tjuvrök som misslyckanden, utan snarare som lärdom på vägen. Så länge jag fimpar och aldrig låter det fortsätta att brinna är jag fortfarande rökfri.

 

Nu ska jag kolla resultatet från mitt prov. Jag kommer oavsett hur det går inte meddela det här. Däremot kan jag meddela att klockan 18.00 blir jag hämtad för pizzakäk ute i skogen (hehe, jo det finns såklart ett hus).. Kommer förmodligen inte kika in här mer utan ska njuta av kvällen och hoppas att sällskapet gör mig frisk. (för jag sa väl att jag fortfarande har förkylningen från helvetet och hade en stor halsduk på mig idag som jag nös i - just in case. Ett ont man får ta).

Nu börjar det bli svårt att hålla koll på hur länge sedan det var jag rökte. Snart får jag nog byta ut dag mot veckor kanske? *stolt*

 

Jag kan erkänna att jag ibland glömmer av att jag slutat. Cigaretter är inte längre det första jag tänker på när jag vaknar eller det sista jag tänker på innan jag somnar. Jag kan till och med njuta av en god middag och efter den inte känna suget av cigaretten som annars känts mer än nödvändig för att göra middagen god. Idag på bussen kom det in en kvinna som precis rökt. Fy fan vad det luktade och jag fick nästan svårt att andas. (vilket är otroligt komiskt då jag dragit i mig samma rök i flera år utan problem).

 

MEN. jag har garden uppe. Sist gång höll jag upp i tre månader och var så långt ifrån cigaretter som man kan. Hade inga som helst problem med att sitta på en uteservering med andra som rökte och kände aldrig att jag saknade dem. Men så kom våren, med vårsolen och alla vårkänslor. Fick ett infall att oj, EN cigarett vore inte dumt i solen. Ställde mig bakom konsum och tog min nyinköpta lila tändare och... Fyfan vad äckligt det var minns jag. FYFAN. Tänkte att jag får röka upp denna men sen är det bra och då vet jag att jag definitivt rökt min sista cigarett. Men hjärta att slänga ett paket har jag aldrig haft så jag tog med det hem, nice att ha hemma tänkte jag. Sen började det. Tog en cigarett varje dag efter jobbet i flera veckor. Tog en på morgon och en när jag kom hem. Det går ju fint tyckte jag och var så glad över att jag äntligen nått min "feströkardröm". då, BAM! Jag fick varsel från mitt arbete pga arbetsbrist och då var jag där och bad om en cigarett på arbetstid. Det tog ungefär tre dagar innan jag var uppe på full konsumtion och tillbaka där jag var tre månader innan.

 

Men, en dag i taget, och idag går det bra, över två veckor nu!

 

Det som har hänt i min kropp hittills är att mitt blodtryck, puls och temperatur har normaliserats. Kolmonoxid- och syrehalt i blodet har normaliserats. Jag har fått tillbaka mitt luktsinne och smaksinne, iallafall förhöjts. Under andra veckan till ungefär 3 månader förbättras blodcirkulationen och lungkapaciteten. :) NICE!

Godmorgon. Jag mår bra. Men det kan fortfarande bli värre.

 

Tror ni att jag var röksugen igår. Jag var skakig, arg, ledsen och extremt trött. Vid tre tillfällen under de två timmarna dök tanken upp -att nu fan förtjänar jag en cigg. Men någonstans tror jag att jag har funnit styrkan att stå emot impulsen, vilket jag inte hade innan. Jag har aldirg vart bra på att ta det inre kriget när suget verkligen slår till. Då har det omedvetet blivit så att jag tänker att jag tar kriget nästa gång och unnar mig denna. Inatt insåg jag att jag är starkare än så. Hittade någonting i mig som sa att det inte är värt det, att det inte hjälper. Och jag förstod vad jag sa till mig själv och lät bli. Idag är jag lite stolt över mig själv faktiskt.

 

Nu ska jag hoppa in i duschen. Klockan tre ska jag och grabben hem till svärföräldrarna på söndagslunch. :)

 

Föresten, jag är sugen på en ny kamera. Tänker nog byta från Nikon till Canon EOS 600D. Är det någon som har något bra att säga om det? eller varför inte förslag på objektiv? :)

 

 

 

Godmorgon!

 

Jag vill påstå att andra veckan har vart värre än första. Känt ett kraftigt sug flera gånger varje timme, men det märkliga är att det bara är när jag är på jobbet. När och OM jag väl kommit hem så tänker jag inte på det alls. Men det är hemvägen som är värst, då jag vet att jag åker förbi minst 5 affärer med ett stort tobaksutbud. Jag har stått där vid kassan förut och själv förvånat mig över orden som går från tanke till handling på en millisekund. Det är skrämmande. Värst var det i onsdags. Jag hade fått uppdraget att köpa med mig mjölk. Och mina rökspöken stod på helspänn och sjöng i kör och oj vad jag ville sjunga med. Jag stannade kvar på jobbet en halvtimme extra för att jag verkligen inte ville gå till affären. Plötsligt fick jag mig en snilleblixt. Med bestämda steg gick jag till affären och direkt fram till hyllan med delicatobollar. Ta tre för två. Jag tog tre. Två paket mjölk och sen mot kassan. När jag klarat mig förbi kassan började frosseriet. Jag åt tre delicatobollar med pärlsocker på mindre tid än vad det tar för mig att cykla hem. Gott? ja. Nödvändigt? ja. Nyttigt? kunde inte bry mig mindre. :)

 

Föresten, ville säga det att jag är medveten om att endel som läser är unga och förhoppningsvis inte börjat eller kommer att börja röka. Se detta som en varning på vad som komma skall i såfall. Det är inte kul och hade jag som 15-åring aldrig tagit den första cigaretten för att alla andra gjorde det, ja, då hade jag både vart fräschare, friskare och rikare idag. Och framför allt sluppit beroendet och allt vad det innebär..

 

Idag har vart en jobbig dag rökmässigt. Hade folk omkring mig inte vetat om att jag håller på med avgiftning så hade de väl börjat fråga när den lille ska komma ut...

 

På tal om avgiftning. En halvtimme innan jag slutade idag fick jag frågan om hur det går för mig. Ja, tack bra svarade jag, varpå jag fick höra kommentarer som i min precis-slutat-röka-och-jag-är-fortfarande-extremt-skör värld fick mig att koka över:

 

"Åh, du är så duktig!! (här ler jag fortfarande) Det är ju så OTROLIGT äckligt med de som röker (okej...)

"Ja, tänk att folk drar i sig sånt gift! (Ja för det har ju inget med ett beroende att göra...) Bra att du har slutat!"

"Ja, du vet min farfars far dog i......(här stängde jag av mina öron så mycket jag kunde, är det meningen att detta ska peppa mig?!).. så det är så kul att se att du slutat". (Ja för det är ju liksom bara att sluta sådär, inte alls svårt).

"Precis, ett gift är vad det är." (och den lilla, lilla detaljen att det innehåller nikotin)

 

Jag fortsatte faktiskt att le. Men jag frågade om det var någon av dem som någonsin rökt och skapat sig ett nikotinberoede. Nej det var det förstås inte. Jag ville fråga om de någonsin mött någon rökare som inte vet att det är farligt att röka. Det står ju för fan på paketen! Det handlar inte om det, det skulle lika väl kunna vara radioaktiva ämnen i cigaretter (eller överdriver jag kanske nu igen?), man hade rökt ändå för att kroppen, hjärnan och själen skriker efter nikotinet.

 

Det tar ungefär tre månader (självklart individuellt) att skapa ett nikotinberoende, det är det tredje mest beroendeframkallande ämnet. Före ligger två sorters droger som jag inte brytt mig om att komma ihåg namnen på.

 

Vill ni veta vad som händer med en rökare (eller exrökare) när man blir arg? (Nikotinreceptorerna i hjärnan känner av "svagheten" man får och ser en liten chans att få nikotin). Påväg hem sökte jag i min väska efter en tändare (som jag isåfall skulle använda som ett tecken på att "ja, nu är du så upprörd så det är helt okej att ta dig en cigarett för det är det du behöver för att lugna dig"). Naturligtvis hittade jag en tändare, tog plånboken i handen och gick förbi affären. Jag vände mig inte om. Det är inte värt det.

Godmorgon!

 

Trots få timmar med sömn inatt så är måndagen inte så pjåkig ändå. Idag har jag vart "rökfri" i sju dagar... nästan iallafall..

Jag känner att om jag ändå ska skriva om mitt rökstopp, så ska jag vara ärlig. Jag köpte ett paket till i lördags natt. Jag rökte två på natten. Dumma, dumma jag sparade detta och igår tog jag en promenad enbart för att tjuvröka. Jag hade även med mig tuggummi och parfymflaska - just like old days. Patetiskt? ja. Men har man en sån dag som jag hade igår och är en nybliven exrökare, då finns det faktiskt bara en sak som hjärnan tror hjälper. Men jag slängde det sen. Nu är det måndag, "ny dag, nya tag" som alla brukar säga. (jag har egentligen aldrig förstått de som kan tänka så - att nu är det en NY vecka -, det är ju faktiskt bara ännu en annan dag).

 

Idag är det bra. Bättre. Kaotisk morgon på jobbet vilket jag älskar. Ikväll ska jag till min rökgrupp och jag funderar fortfarande på om jag ska vara ärlig emot dem. Jag går föresten till vårdcentralen för att sluta röka. Jag har länge försökt med både tuggummi och plåster men de var i min mening helt värdelösa. Så ja, på måndagar är det jag och greta 67, sven-åke 58 och Kerstin 53. (namnen är helt påhittade). Det är egentligen rätt trevligt.

 

Hur som helst, är det okej att säga att jag vart rökfri i sju dagar? Ja, JAG tycker det. Bra jobbat!

Ajdå!

 

 

Rökfri. Javisst.

 

 

Igår var jag och min pojk hemma hos våra kära vänner och vårt oootroligt söta Gudbarn. Pizzan och colan slänk ner fort som vinden och sen kom detta "pinsamma" ögonblick när jag fick frågan om jag skulle med ut. Det har ju liksom vart vår grej så länge; att sitta på trappen i mörkret med skogen framför oss, ciggen i ena handen och har man tur så finns en kaffekopp i andra. Vi har pratat och svärt och skrattat högt medan glöden har brunnit ut.

 

Det var med en bitterljuv ton jag igår sa: "Nej, jag har slutat. Men jag kan hänga på som sällskap". Men det är inte alls samma sak. Precis som jag en gång började att röka för "att alla andra gjorde det och det är inte kul att bara stå och kolla på". Plötsligt hör jag mig själv säga att jag kan ta ett bloss. Bara för att se. "Nej men jag går ju fortfarande på mina tabletter så det kommer ju ändå inte vara gott". Fan för dig tänkte jag medan jag drog ett långt halsbloss. Njutningen satt nog mer i tanken än i smaken och efter ett par hostningar och en välmenad äcklad min gav jag mig själv en klapp på axeln. Det är inte gott.

 

Idag. Jo. Tanken att köpa ett paket i smyg finns där. Ska vara ensam hemma ikväll och visst vore det trevligt att sätta mig i mörkret på balkongen med en filt och cigaretterna. Drömmen om att kunna röka när jag vill utan beroendet finns där, men det får förbli en dröm. Jag vet ju av erfarenhet att tar jag en, så tar jag två och sen är jag där jag var från början och undrar vad fan jag håller på med.

 

Mitt stora hopp ligger i alla runt omkring mig, de som inte röker. De som kanske aldrig har. Just nu känner jag saknaden av det där extra, men när jag ser de andra som skrattar och njuter av livet kan jag bara hoppas att jag någongång tar mig dit.

Två dagar, närmare bestämt 46 timmar, sedan jag tog min sista cigarett. Enligt faktan har riskerna för hjärtinfarkt redan börjat minska. Även om jag i viss mån känner mig okoncentrerad och "virrig", så känns det väldigt bra. Jag har bestämt mig. Jag luktade fortfarande parfym efter åtta timmar på jobbet!

 

Jag har rökat i... 7 år. Läste någonstans att om man röker ett paket om dagen i ett år får man i sig en deciliter tjära. Det blir sju deciliter tjära för min del. Den tanken äcklar mig, även om jag vet att det inte är det värsta jag dragit i mig. Det är den tanken som utkämpar kriget mot rökspökena.

 

Men som sagt, jag har bestämt mig. Jag vågar inte ens drömma om alla underbara kläder och andra ting jag kan köpa för mina "nyfunna" pengar.

 

Påvägen hem idag såg jag en ekorres svans och bakben. Kroppen var uppäten och jag hoppas verkligen inte att det är mina sötnosar som gjort detta. Usch. De får ni träffa imorgon.

Jag klarade det. Första arbetsdagen som rökfri är slut. Inte allt för farligt, även om jag var tvungen att tigga till mig både en halstablett, fyra pollys och ett tuggummi under dagen. Jag gjorde ett medvetet val och lämnade plånboken hemma för att slå sönder mina röka-i-smyg-spöken redan innan jag kom till jobbet.

 

Och nu då? Hemma sedan en timma...jo, jag äter godis. Men kan jag byta ut cigaretterna mot ett par extra kilo så känns det ändå som en shysst deal! Fick veta många fruktansvärda saker om cigaretter igår som jag ärlig talat inte visste och egentligen aldrig reflekterat över. (Men det gör det inte lättare att sluta!)

Arsenik, Vätecyanid, Ammoniak och DDT. "Nya" ämnen som jag numera drömmer mardrömmar om. DDT är ett insektsdödande medel som är förbjudet i Sverige. Vätecyanid användes under andra världskriget...

 

Men, jag hade väl tänkt att börja blogga. Är jag inte på bloggtoppen om ett år så slutar jag förmodligen. Är jag däremot rökfri om ett år så har jag nått alla toppar i världen.