JAG FINNS PÅ INSTAGRAM ISTÄLLET!

 

annisabina

Ni vet såna där dagar när allt bara faller omkring en. Jag har ofta sådana.

 

Att blogga var inte riktigt min grej. Jag är en ambitiös tjej som inte gör något halvdant utan är mer allt eller inget. I detta fallet blev det inget. Jag har dåliga dagar och då vill jag bara gräva ner mig och inte finnas. Endel dagar är bra också. Jag ville aldrig berätta om mitt liv, jag trivs inte med offentligheten. Jag har förfan inte ens facebook.

 

Men jag tycker fortfarande om kort. Jag tycker fortfarande om att skriva av mig. Därför kommer jag nog att hålla bloggen vid liv. Uppdateringar kommer jag att göra när det passar och när jag har lust.

 

kanske vi ses igen snart.

 

(och nej, jag har inte ens rökt ett bloss sen sist). :*

 

Så. Nu är högskoleprovet gjort.

 

Jag tänker att fortsätta att kalla mig rökfri... i helhet. Efter första delprovet kom rökspökena. Vet inte om det var pressen, stressen eller vanan att på 20 minuters pausen gå ut och röka. Men jag sprang till kiosken på första rasten. Jag kände att jag kan inte sitta och tampas med rökspökena nu, då. Jag hade annat att fokusera på och ville inte bli distraherad av att jag är röksugen. Jag vet ju att det jag slåss mot nu är vanan och att mitt behov av nikotin har försvunnit för flera dagar sedan. Men jag lät vanan vinna. Innan lunch slände jag paketet för då hade även delen av mig som håller fast vid vanan insett att det bara är onödigt att riskera att jag börjar igen.

Men jag tänker kalla mig rökfri ändå. Jag ser inte något av mina tjuvrök som misslyckanden, utan snarare som lärdom på vägen. Så länge jag fimpar och aldrig låter det fortsätta att brinna är jag fortfarande rökfri.

 

Nu ska jag kolla resultatet från mitt prov. Jag kommer oavsett hur det går inte meddela det här. Däremot kan jag meddela att klockan 18.00 blir jag hämtad för pizzakäk ute i skogen (hehe, jo det finns såklart ett hus).. Kommer förmodligen inte kika in här mer utan ska njuta av kvällen och hoppas att sällskapet gör mig frisk. (för jag sa väl att jag fortfarande har förkylningen från helvetet och hade en stor halsduk på mig idag som jag nös i - just in case. Ett ont man får ta).

Fan va irriterad jag kan bli ibland. Jag tänkte åh, va skönt att jag är helt ledig i helgen. Inget jobb och inget annat inbokat! fan va nice! Tills jag kom på att enda anledningen till att jag gjort mig ledig i helgen är för att jag ska skriva högskoleprovet imorgon. Och ledig? nej, efter högskoleprovet imorgon ska jag med mina sista krafter ta mig hem till min säng och begrava mig där. Har redan planerat att se Legally blone (en av mina favoriter!) med stjärnpåsen som jag såg i skåpet idag :O Så fri och ledig kändes plötsligt avlägset. Fan.

 

Ska packa ner min lilla väska så jag slipper det imorgon. Jag är även tagit mig friheten att uppdatera högskolans "ta med"-lista.

-nässpray (om jag inte blir röksugen av mentol-sprayen?)

-ipren

-5 rullar toapapper till proven för snytning (eller något liknande)

-halstabletter (om jag hinner köpa innan)

-vatten

-honungste på termos (om jag hade orkat fixa det)

 

Hoppas ni känner hur pepp jag är. Detta var ändå mitt motivationstal.

 

 

 

 

 

Jag är fortfarande sjuk. Pappa kom och körde mig till vårdcentralen imorse så nu är jag hemma hos mina föräldrar. Känner mig som 13 igen. Myser ner mig i soffan framför tv:n, går i skåpen efter något gott som jag är sugen på och dricker mammas vitamindunderdrinkar i massor. Kollar på topmodel och projekt runway precis som förr i tiden. Jag ska vara här tills grabben jobbat klart så han kan komma och hämta mig. Det finns inte en chans i världen att jag sätter mig på bussen nu. Om vi bortser från huvudvärken, kroppsvärken och frossan så skulle jag inte för allt i världen riskera att nysa och därmed få hela mig inkletad i gud-vet-vad.

 

En annan sak som suger då. Jo, idag är det sol. Jag tror att det var det igår också, men eftersom att jag låg nerbäddad bakom persienner så vet jag inte. Men det kanske är sista solen för året och jag vill hemskt gärna ut och fota. Såg en riktig snygg location påväg hit; vi snackar frost, is och pinnar.

 

Posetivt med att ligga hemma då?

-sova (tanken på att sova är härligare än att faktiskt ligga i sängen i flera dygn)
-internettshopping (när man är pigg nog att orka, vilket jag gör nu, men då finns ju annat att göra)

 

 

Jag är sjuk. Ändå kunde jag inte släppa tanken på att jag måste in här och meddela att jag är sjuk. Hur sjukt är inte det? Men nu gör jag det. För den som är intresserad så har jag feber och fryser eller svettas hela tiden. Jag har dessutom huvudvärk och ont i kroppen. Har fått i min en drickyoghurt idag. Har tagit ett bad. Sängen är otroligt obekväm nu också..

 

Nu börjar det bli svårt att hålla koll på hur länge sedan det var jag rökte. Snart får jag nog byta ut dag mot veckor kanske? *stolt*

 

Jag kan erkänna att jag ibland glömmer av att jag slutat. Cigaretter är inte längre det första jag tänker på när jag vaknar eller det sista jag tänker på innan jag somnar. Jag kan till och med njuta av en god middag och efter den inte känna suget av cigaretten som annars känts mer än nödvändig för att göra middagen god. Idag på bussen kom det in en kvinna som precis rökt. Fy fan vad det luktade och jag fick nästan svårt att andas. (vilket är otroligt komiskt då jag dragit i mig samma rök i flera år utan problem).

 

MEN. jag har garden uppe. Sist gång höll jag upp i tre månader och var så långt ifrån cigaretter som man kan. Hade inga som helst problem med att sitta på en uteservering med andra som rökte och kände aldrig att jag saknade dem. Men så kom våren, med vårsolen och alla vårkänslor. Fick ett infall att oj, EN cigarett vore inte dumt i solen. Ställde mig bakom konsum och tog min nyinköpta lila tändare och... Fyfan vad äckligt det var minns jag. FYFAN. Tänkte att jag får röka upp denna men sen är det bra och då vet jag att jag definitivt rökt min sista cigarett. Men hjärta att slänga ett paket har jag aldrig haft så jag tog med det hem, nice att ha hemma tänkte jag. Sen började det. Tog en cigarett varje dag efter jobbet i flera veckor. Tog en på morgon och en när jag kom hem. Det går ju fint tyckte jag och var så glad över att jag äntligen nått min "feströkardröm". då, BAM! Jag fick varsel från mitt arbete pga arbetsbrist och då var jag där och bad om en cigarett på arbetstid. Det tog ungefär tre dagar innan jag var uppe på full konsumtion och tillbaka där jag var tre månader innan.

 

Men, en dag i taget, och idag går det bra, över två veckor nu!

 

Det som har hänt i min kropp hittills är att mitt blodtryck, puls och temperatur har normaliserats. Kolmonoxid- och syrehalt i blodet har normaliserats. Jag har fått tillbaka mitt luktsinne och smaksinne, iallafall förhöjts. Under andra veckan till ungefär 3 månader förbättras blodcirkulationen och lungkapaciteten. :) NICE!

Jag har ett viktigt ämne att ta upp. Mjukisbyxor. Det går inte en dag utan att jag använder dem; när jag kommit hem från jobbet, när jag har badat/duschat, när jag ska ner med sopor eller ner och hämta katterna på kvällen. Underbara mjukisbyxor. Här hemma delar vi på ett par som knappt sitter ihop. Det är hål i högerfickan och stora hål vid båda hälarna. Ändå går vi fram till varandra och "tar" byxorna om man anser att man behöver de mer än den andra. (ja, jag blev precis byxlös då grabben skulle laga mat).

 

MEN. Jag fick en uppenbarelse när grabben för 5000 gången frågade varför jag inte köper egna (ja, vems byxorna är från början är ett hett ämne här...) när jag svarade: "för då måste man gå i någon sport".

 

DÄR HAR NI DET. Mjukisbyxorna med stort M växer inte på träd - iallafall inte i affärerna. Nej, dessa måste man gå i någon sport, vara medlem i någon klubb och betala överdrivet mycket för för att få! Jag vill inte ha några rosa eller gråa mjukisar som är tajta med sexy-text i röven.

 

Så... jag kan väl bara be er att önska mig lycka till i kampen om mjukisbyxorna här hemma.

 

Godmorgon. Jag mår bra. Men det kan fortfarande bli värre.

 

Tror ni att jag var röksugen igår. Jag var skakig, arg, ledsen och extremt trött. Vid tre tillfällen under de två timmarna dök tanken upp -att nu fan förtjänar jag en cigg. Men någonstans tror jag att jag har funnit styrkan att stå emot impulsen, vilket jag inte hade innan. Jag har aldirg vart bra på att ta det inre kriget när suget verkligen slår till. Då har det omedvetet blivit så att jag tänker att jag tar kriget nästa gång och unnar mig denna. Inatt insåg jag att jag är starkare än så. Hittade någonting i mig som sa att det inte är värt det, att det inte hjälper. Och jag förstod vad jag sa till mig själv och lät bli. Idag är jag lite stolt över mig själv faktiskt.

 

Nu ska jag hoppa in i duschen. Klockan tre ska jag och grabben hem till svärföräldrarna på söndagslunch. :)

 

Föresten, jag är sugen på en ny kamera. Tänker nog byta från Nikon till Canon EOS 600D. Är det någon som har något bra att säga om det? eller varför inte förslag på objektiv? :)

 

 

 

Förut satt jag och försökte hitta byxor. Slängde två par för att de var fula (om någon frågar så var de för små och/eller trasiga). Hur som helst måste jag ju då köpa nytt, enkel matematik. Men vad händer? Jo, det vanliga...

 

Hittar ett par byxor - VILL HA                                       Klickar på nästa bild - ANTIKLIMAX

Hej...

 

Jag somnade om. Och drömde, vilket jag ofta gör. Jag är en klardrömmare. Ofta kan jag styra och påverka vad som händer i drömmen vilket gör att jag älskar att drömma och ofta kommer ihåg drömmarna. Men jag kan inte alltid styra, inte idag.

Jag drömde att vi hade djur i miniatyr i ett skåp. (ni som sett spykids2 vet vad jag pratar om) Vi gav dem ingen mat och inget vatten. Det värsta var att två av djuren var miniatyrer av Junior och Morris. Jag släppte ut dem två, en liten ko och en höna. Sen började äventyret. Jag blev någon slags Angelina Jolie, sexig som fan och totalgrym, som fick i uppdrag att fång in dessa djur som då blivit helt galna.. Bada gjorde jag också och någonstans har jag en inre bild på ett litet barn..

 

 

När jag vaknade var det fika för fulla muggar här. Jag som tog av mig BHn innan jag somna kom på detta när jag var halvvägs in i vardagsrummet och kände hur det hoppade runt under t-shirten (kul!) Sprang och hämta en tjocktröja. Sen fick även jag kaffe och bullar.

 

Funderar på om jag ska försöka göra någonting av dagen. Grejen är att lördagar är min "icke-dag". Jag kan sova länge, jag kan sova på dagen, det finns inga "måsten" hemma som inte är gjorda och jag vet att jag även har sovmorgon på söndag. Fint. Men känner ändå för att vara lite vänsocial nu, så vi får se om någon nappar:)

 

Nu är jag vaken och det är en stor dag idag. Idag fick min sambo reda på vad min blogg hette, så om du är här nu -Hej älskling! ;)

 

På tal om... Vad säger ni när ni svarar eller lägger på ett samtal? Jag säger puss. Även sagt puss till chefen en gång och hoppats att hon inte hörde vad jag sa. Hon sa inget iallafall.. När jag och grabben pratar i telefon behövs ett "puss puss" innan vi lägger på. Också märkligt. Jag är inte så mycket för att prata i telefon och tycker att ett samtalt ska vara effektivt medan grabben gärna drar ut på det och tar upp livsavgörande frågor. Ändå behöver jag detdär "puss puss" innan jag får lägga på, så ibland har jag själv sagt det ett flertal gånger, men hänger kvar i luren för att få ett svar.

Grabben är lik sin far. Det märks speciellt i telefon. De kan prata om all möjligskit och till och med ha vart lite småarga på varandra, men de avslutar likt förbannat varje samtal med "ah, då säger vi så, H-e-e-e-j med en tillgjord "på-väg-att-börja-skratta-röst". (Detta är han själv inte medveten om... :P)

whats up med det liksom? Om jag hade dissat så hade detta vart en sån sak som hade vart med där.

 

 

Godmorgon!

 

Jag har en bekännelse. Jag älskar att sova. Sover gärna flera gånger per dag. (sen om det är bra eller inte är väl en annan sak). Jag kan med all sannolikhet säga att jag sover när detta (tidsinställda) inlägg publiceras. Fruktansvärt käck grej föresten ;)

 

Jag vill egentligen bara säga att jag kom hem hel från natten. Det var fruktansvärt lugnt och förutom en kille som följde efter mig och frågade frågor (han körde med det vanliga knepet; jag känner igen dig...) så gick kvällen smärtfritt. Vi får väl se hur lördagsnatten blir, det är då dräggen är ute..