rökfri dag4

Ajdå!
 
 
Rökfri. Javisst.
 
 
Igår var jag och min pojk hemma hos våra kära vänner och vårt oootroligt söta Gudbarn. Pizzan och colan slänk ner fort som vinden och sen kom detta "pinsamma" ögonblick när jag fick frågan om jag skulle med ut. Det har ju liksom vart vår grej så länge; att sitta på trappen i mörkret med skogen framför oss, ciggen i ena handen och har man tur så finns en kaffekopp i andra. Vi har pratat och svärt och skrattat högt medan glöden har brunnit ut.
 
Det var med en bitterljuv ton jag igår sa: "Nej, jag har slutat. Men jag kan hänga på som sällskap". Men det är inte alls samma sak. Precis som jag en gång började att röka för "att alla andra gjorde det och det är inte kul att bara stå och kolla på". Plötsligt hör jag mig själv säga att jag kan ta ett bloss. Bara för att se. "Nej men jag går ju fortfarande på mina tabletter så det kommer ju ändå inte vara gott". Fan för dig tänkte jag medan jag drog ett långt halsbloss. Njutningen satt nog mer i tanken än i smaken och efter ett par hostningar och en välmenad äcklad min gav jag mig själv en klapp på axeln. Det är inte gott.
 
Idag. Jo. Tanken att köpa ett paket i smyg finns där. Ska vara ensam hemma ikväll och visst vore det trevligt att sätta mig i mörkret på balkongen med en filt och cigaretterna. Drömmen om att kunna röka när jag vill utan beroendet finns där, men det får förbli en dröm. Jag vet ju av erfarenhet att tar jag en, så tar jag två och sen är jag där jag var från början och undrar vad fan jag håller på med.
 
Mitt stora hopp ligger i alla runt omkring mig, de som inte röker. De som kanske aldrig har. Just nu känner jag saknaden av det där extra, men när jag ser de andra som skrattar och njuter av livet kan jag bara hoppas att jag någongång tar mig dit.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0